Benita tvekade aldrig. Nog för att hon hade hört att både gott och ont hände dem som vågade lägga händerna på den legendariska hästskon: Somliga hade vunnit pengar. Andra hade vunnit tävlingar. Någon hade till och med funnit kärleken.
Men ingenting av det där brydde hon sig om. Varma tårar rullade nerför hennes kinder. Ingenting betydde ett smack om inte Rufus blev frisk igen.
Hon lade båda händerna över silverskon och tittade mot månen som lyste ner på Stall Silverlyckan.
- Jag heter Benita Nilsson och jag önskar bara en enda sak, sa hon högt. Hjälp mig så att Rufus blir frisk igen! Snälla silversko …
