Hon hade alltid älskat att sjunga och drömt om att bli operasångerska, uppmuntrad av framgångar i sångtävlingar och utbildning på Kulturama. Efter att ha kämpat med självförtroendet och kritik från lärare, fann hon tröst och nytt hopp i att sjunga i en kyrka, där en präst uppmuntrade henne. Slutligen, trots besvikelsen över att inte komma vidare i en audition till Operahögskolan, fick hon chansen att sjunga sopranpartiet i Mozarts Requiem, vilket återupplivade hennes passion och hopp om en framtid inom sången.
