Gunnar Hardings poesi är avklarnad, konkret, vardagsnära och stillsamt vemodig. Det börjar bli sent. Gata för gata växer glömskans städer. Tiden finns snart bara i vad den lämnar efter sig. Vänner och förtrogna har fallit ifrån, en efter en. Utanför lägenhetens fönster mörknar byggnaderna, träden, himlen. Och på tv löser kommissarie Wallander sitt sista fall.
