Jag tror att jag börjar denna min bok med samma ord som jag slutade min förra: JAG ÄR SÅ GRÄNSLÖST LYCKLIG.
Det kan inte vara sant vad folk påstår att gifta människor förr eller senare tröttna på varandra. Det är omöjligt, om dom verkligen håller av varandra på det rätta sättet då dom gifter sig. Skulle jag t. ex. kunna bli less på Greger? Otroligt! Eller han på mej? Tänk om... Ohnej, så kan det aldrig gå, då skulle jag dö av sorg, det känner jag.
