Ni förstår nog hur glad jag blev då jag fick telefon från Stockholm... från mamma, som talade om att hon hade planer på att besöka oss, om vi hade lust att ta mot henne. Om vi hade! Jag blev så glad över nyheten att jag hade lust att hoppa jämfota som vår lille son — Klas-Erik eller Pricken som han kallas — brukar göra då han blir förtjust över något. Mamma tänkte stanna hos oss minst en vecka. Sedan skulle hon vara hos mina morföräldrar som bor två timmars bussresa från vår lilla stad.
