Godnatt, jord (1933) fick det sociala mörker som omgav statarna, vårt lantarbetarproletariat, att rämna. I dess obarmhärtiga ljus kunde man äntligen se hur stort förtrycket och armodet var. Rykande av verklighet skildrar romanen statarnas liv på ett gods i Sörmland – vardagsslit och fattigmiljöer, kuvad längtan och okomplicerad glädje. Ur det myllrande kollektivet framträder en rad enskilda människoöden med förunderlig närhet. Omkring dem alla doftar det sörmländska landskapet, lummigt av ekar, prunkande av vallmo. Den var 30–talets första statarroman. Godnatt, jord är också den första och stilbildande av arbetarförfattarnas självbiografiska romaner – en berättelse om barndomens oändliga äventyr och ungdomens revolt. Godnatt, jord är både som socialt dokument och förblivande dikt en av de viktigaste böckerna från förra århundrade. När Ivar Lo-Johansson dog 1990 efterlämnade han ett verk av enastående bredd och omfång. Han föddes i en släkt som under generationer hade varit lantarbetare på Södertörn i Sörmland. Efter en tid på folkhögskola och en rad olika kroppsarbeten i Stockholm, Frankrike och andra länder blev han författare. Hans första böcker var resereportage, men i det tidiga 30-talet återvände han till sin ursprungsmiljö och började skildra de svenska statarnas liv och arbete. 50-talet ägnade han åt en serie självbiografiska berättelser i åtta delar. Ett annat block i hans stora produktion är den s k passionssviten: novellböcker grupperade kring sju olika passioner och laster. I sjuttioårsåldern samlade han sig till sitt sista stora verk, en memoarserie i fyra band, inledd med Pubertet och avslutad med Frihet 1985, då författaren var över åttio år.

Godnatt, jord

"Den gången Adrian hade fyllt sju år, tog hans far, bonden i Humla by, honom med in till Stockholm i ett lövlass. Det var natten före midsommarafton. Det var blått i luften. På marken var det tyst och vått. Adrian fick sitta på en säck framme i skrindan. Hela natten åkte de sorundabornas urgamla stadsväg förbi fält, gårdar, kyrkor och glesa, malmartade skogsmarker. Så småningom fick de sällskap med andra landsbor, som också skulle sälja löv. Vägen före och efter dem kom till slut att likna en vandrande skog av björkar." Kungsgatan är den stora svenska romanen om urbaniseringen och folkvandringen från landsbygden till städerna under 1900-talets första hälft. Ingen annan författare har som Ivar Lo gestaltat denna omvälvande sociala process. Berättelsen om bondsonen Adrian och statarflickan Marta, som lämnar sin sörmländska by och beger sig till Stockholm för att söka lyckan, är en brett anlagd samhällsskildring som spänner över klyftan mellan stad och land. När Kungsgatan kom ut 1935 vållade den häftig debatt för sin öppenhet om prostitution och könssjukdomar. Romanen skildrar med en stor dos realism hur landsbygdens barn lockas av storstadens främmande ljus och rytm och kämpar för att finna ny mark under fötterna. Med sin närhet till människorna och överblick över det stora skeendet är Kungsgatan en alltjämt aktuell Stockholmsroman.

KLASSIKER

Kungsgatan : roman

”Till en början satte jag mig att försöka skriva resten av manuskriptet utan a. Jag tänkte att jag efteråt kunde fylla i tomrummen för den felande bokstaven med bläck. Jag skrev också ett par sidor på det sättet. Men aldrig förr har jag vetat att mitt språk innehöll så många a:n.” Det här är ingen bok som lär ut själva skrivandet som hantverk. Det här är en bok om de händelser som kan infinna sig när man som författare är mitt uppe i sin skrivprocess. Närmare bestämt är det en bok om när författaren Ivar Lo-Johansson skriver sin roman Godnatt, jord. Ett intressant perspektiv om hur processen går till från idé till färdigt manus. Inte minst ett historiskt dokument om hur det gick till på den tiden då varken dator eller USB fanns att tillgå. Att skriva en roman publicerades första gången 1957.

Att skriva en roman : En bok om författeri

Ivar Lo-Johansson är en portalfigur i vår svenska nittonhundratalslitteratur, en berättare och samhällskritiker, statarnas diktare och de mänskliga passionernas skildrare. Denna utgåva innehåller samtliga noveller i Statarna I–II och Jordproletärerna, totalt 111 noveller som ger en unik vittnesbörd om en hårt förtryckt klass och dess dagliga verklighet.

Statarnoveller : samtliga noveller i Statarna 1-2 och Jordproletärerna

I Analfabeten (1951) reser Ivar Lo-Johansson ett äreminne över sin far, stataren och herrgårdstorparen med generationer av lantarbetare bakom sig. Det är en varm och levande bok, buren av försiktig ömhet men också leende humor. När Ivar Lo-Johansson dog 1990 efterlämnade han ett verk av enastående bredd och omfång.Han föddes i en släkt som under generationer hade varit lantarbetare på Södertörn i Sörmland. Efter en tid på folkhögskola och en rad olika kroppsarbeten i Stockholm, Frankrike och andra länder blev han författare.Hans första böcker var resereportage, men i det tidiga 30-talet återvände han till sin ursprungsmiljö och började skildra de svenska statarnas liv och arbete. 50-talet ägnade han åt en serie självbiografiska berättelser i åtta delar. Ett annat block i hans stora produktion är den s k passionssviten: novellböcker grupperade kring sju olika passioner och laster. I sjuttioårsåldern samlade han sig till sitt sista stora verk, en memoarserie i fyra band, inledd med Pubertet och avslutad med Frihet 1985, då författaren var över åttio år.

En proletärförfattares självbiografi

Analfabeten : en berättelse från min ungdom

När Ivar Lo-Johansson dog 1990 efterlämnade han ett verk av enastående bredd och omfång.Han föddes i en släkt som under generationer hade varit lantarbetare på Södertörn i Sörmland. Efter en tid på folkhögskola och en rad olika kroppsarbeten i Stockholm, Frankrike och andra länder blev han författare.Hans första böcker var resereportage, men i det tidiga 30-talet återvände han till sin ursprungsmiljö och började skildra de svenska statarnas liv och arbete. 50-talet ägnade han åt en serie självbiografiska berättelser i åtta delar. Ett annat block i hans stora produktion är den s k passionssviten: novellböcker grupperade kring sju olika passioner och laster. I sjuttioårsåldern samlade han sig till sitt sista stora verk, en memoarserie i fyra band, inledd med Pubertet och avslutad med Frihet 1985, då författaren var över åttio år. Frihet är en fristående del av Ivar Lo-Johanssons memoarer. Berättelsen börjar vid andra världskrigets utbrott och går fram till 1960-talets mitt. Skildringen av beredskapsåren blir en barsk avheroisering av militärlivet och hemmafronten. Det neutrala Sverige förlorar moraliskt kriget. Ivar Lo-Johanssons berättelse om sitt författarliv rymmer en rad porträtt av andra författare och publicister som gör boken till ett stycke personlig litteraturhistoria. De romaner och noveller han skrev jämte kampanjerna för statarna, de ungas sexualfråga, åldringarnas, zigenarnas och inte minst den realistiska litteraturens frihet får här sin motivering. I slutet av Frihet återvänder Ivar Lo-Johansson till resorna, inte längre ungdomens vagabondfärder utan privilegierad som författare. Han skildrar vallfärder till det gamla Rysslands heliga orter, Pusjkins, Tolstojs, Dostojevskijs, Gorkijs och Majakovskijs, och därefter till de unga sovjetförfattarna i författarbyarna Krasnaja Pachra och Peredelkino samt i författarhemmet på Krim. För första gången i detta märkliga memoarverk berättar Ivar Lo-Johansson mera utförligt om kärlekens roll i sitt liv.

Memoarer

Frihet : memoarer

Ivar Lo-Johansson har i Författaren nått fram till det skede då han skrev sina första romaner. Vi befinner oss mitt i den svenska arbetardikterns genombrottsår vid trettitalets början. Drömen om den nya människan i det nya samhället hägrar för den unga diktaren bland Stockholmsutställningens funkiskulisser, och han föresätter sig att ge henne form i en stor roman. Vågorna svallar obehärskat i diskussionen bland författarkollegerna. Ett ovanligt händelserikt stycke svensk litteraturhistoria görs här levande med enastående konkretion. Självbiografiska berättelser av Ivar-Lo Johansson består av Analfabeten, Gårdfarihandlaren, Stockholmaren, Journalisten, Författare, Socialisten, Soldaten och Proletärförfattaren.

Författaren : självbiografisk berättelse

"– Vad ni skaffar till världen mycket barn, sade folk ibland åt statarna. Era barn föds hit som loppor, som loppor precis föds de … Sluta upp med att skaffa flera barn!"Ivar Lo-Johansson, 1901-1990, var en av de mest uppmärksammade och lästa proletärförfattarna.

Statarna: 1-2

Bara en mor (1939) är kanske höjdpunkten i Ivar Lo-Johanssons författarskap. Med djup kunskap och varm inlevelse skildrar han Rya-Ryas utveckling från ung flicka, vacker, levnadsglad och kärlekshungrig, till sliten och utsläpad statarhustru. Den svenska litteraturen rymmer knappast någon annan kvinnoskildring så gripande och sann som Rya-Rya och berättelsen om hennes fåfänga kamp för att bli mer än ”bara en mor”. Ivar Lo-Johanssons (1901-1990) stora sociala kampromaner om de svenska statarna har säkrat honom uppskattning och beundran hos hela vårt folk. Det märkliga med Lo-Johansson är inte bara att han fann litterärt fullödiga uttryck för sitt mänskliga och sociala patos utan att han kunnat dokumentera sin skildring med sådan kraft att hans arbete ledde till verkliga praktiska resultat: statsystemetets avskaffande.

Bara en mor

Den unge Bo Propst står i valet mellan Månas kärlek, som kräver allt och hotar att uppsluka honom, och sin ärelystnad som förutsätter att han viger sitt liv åt arbetet, åt diktens uppdrag. Under en sommar på en norrländsk fäbodvall utspelas ett brinnande passionsdrama som leder fram till att Bo Propst offrar kärleken för att kunna genomföra sitt verk. Romanen om författaren Bo Propst och hans liv med Måna utgör en kärleksroman utan motstycke i svensk litteratur. Ivar Lo-Johansson skrev den redan 1929 och betraktade den som sin egentliga skönlitterära debut som författare, men den gavs av privata hänsyn inte ut förrän tre år senare. Först då avslutades det verkliga kärleksförhållande som tar en fiktiv ände med förskräckelse i romanen.

Måna är död

Asfalt är en realistisk skildring av Ivar Lo-Johanssons ungdoms- och vandringsår. Boken omfattar tiden från 1918 till omkring 1930. Den väg han beskriver är hans egen, med den tidens stockholmsarbetare och intellektuella, socialdemokratiska ungdomsklubbister och trashöljda stadsoriginal. Därpå följer det fem år långa vagabonderandet utomlands, till att börja med till Medelhavsländerna Frankrike, Italien och Spanien och sist England och Ungern. Boktiteln står för föreställningen om Staden, först Stockholm som längtans mål, vidare en handfull städer i Europa som Berlin, Paris och London. Bilden av Ur, jordens äldsta kända stad, växer till visionen om Urbs, världsstaden. Titeln står också för drömmen om Den nya människan. Asfalt är en memoarbok och en tidsmålning som bakgrund för ett självutlämnande jagporträtt, och den slutar med en kärlekshistoria, berättelsen om Måna, som markerar avslutningen av ett skede i författarens liv.

Asfalt : memoarer

I Astronomens hus återvänder Ivar Lo-Johansson till ungdomskärleken Måna. Huvudpersonen Bo Propst har, rik och höljd i ära sedan han dödat sin kärlek för att vinna äran, återvänt till sin ungdomstrakt som dräng. I hemsocknen ligger den storhetsgalne astronomen Dixterius hus, ett kråkslott, en produkt av den mäktigt symbolskapande fantasin hos denne de väldiga ansatsernas diktare. Att detta hus, uppfört till ingen rimlig nytta, till slut blir Propsts egendom, säger också något om den roll som fantasins, minnets och drömmens sinnebilder spelar i denna roman. Astronomens hus erbjuder flera tolkningar. Enligt den enklaste läsningen är den en berättelse om en stormande kärlek som inte kunde dö, även sedan föremålet för hans kärlek är borta. Men sina finaste hemligheter skänker romanen åt de läsare som ger sig hän åt bokens djupare liv. Romanen har både ungdomsförälskelsens hetta, mannaålderns kraft och höstens stränga, ödsliga klarhet.

Astronomens hus : en roman om kärleken och äran

”Det finns ju inget vi vill göra, som inte redan han har gjort. Förnya reseskildringens genre? Han gjorde det redan på 20-talet. Politiskt engagemang, ingripa i samhällslivet? En stor dagstidning, en reformriksdag, ett helt ämbetsverk skulle kunna yvas över hans gärning.” Sven Delblanc i Trampa vatten När Ivar Lo-Johansson dog 1990 efterlämnade han ett verk av enastående bredd och omfång. Han föddes i en släkt som under generationer hade varit lantarbetare på Södertörn i Sörmland. Efter en tid på folkhögskola och en rad olika kroppsarbeten i Stockholm, Frankrike och andra länder blev han författare. Dagar och dagsverken från 1975 samlar debattinlägg skrivna under åren 1930–1975.

Dagar och dagsverken : debatter och memoarer

När Ivar Lo-Johansson dog 1990 efterlämnade han ett verk av enastående bredd och omfång. Han föddes i en släkt som under generationer hade varit lantarbetare på Södertörn i Sörmland. Efter en tid på folkhögskola och en rad olika kroppsarbeten i Stockholm, Frankrike och andra länder blev han författare. Hans första böcker var resereportage som skildrade fattigdomen och arbetarklassens hårda tillvaro. Dagbok från 20-talet är en samlingsvolym med dessa dokumentära skildringar, tillika Ivar Lo-Johanssons fyra första böcker. Utgåvan innehåller Vagabondliv i Frankrike, Nederstigen i dödsriket, Kolet i våld samt Mina städers ansikten.

Dagbok från 20-talet : Vagabondliv i Frankrike; Nederstigen i dödsriket; Kolet i våld; Mina städers ansikten

Den 50-årige Peter Bly, som fullt vetenskapligt sövts till sin hundraårssömn på Svenska flaggans dag, väcks på samma dag år 2070 till en månads nådatid att leva i den nya världen. Han är aktiv och nyfiken på hur människorna lever. De sju frågor han främst söker svar på gäller teknikens framsteg, om hur människorna älskar, krigens avskaffande, om Gud, om döden, om livets lycka och om skaldernas liv. När Peter Bly gör sina undersökningar om kärleken och lyckan, uppstår komplikationer. Han kan med egna ögon se hur förmånen av att få arbeta har krympts – entimmesvecka förekommer – och att idrotten och sensationen i form av råa våldsbrott fyller människornas dag. Kärleken blir för Peter Bly en fråga om livets mening i och med att han oåterkalleligt förälskar sig i den nya tidens kvinna, Elektra. Peter och Elektra förunnas tre kärleksnätter, innan hans tid är ute och han hämtas tillbaka till skuggornas värld. Sann och medryckande, kvick och allvarlig, äkta och upprörande är denna roman om framtidens kvinna. Ivar Lo-Johanssons roman Elektra är olik andra framtidsskildringar då framtiden är ljus. I stället för den hos utopister normala mardrömmen om morgondagen utstrålar denna roman hemkänsla i universum, sedan krigen, överbefolkningshotet, bostadsnöden och svälten avskaffats.

Elektra : kvinna år 2070

Sedan 1930-talets början har Ivar Lo-Johanssons romaner och noveller ur statarmiljön tagit plats i den litterära debatten och upptagit läsarnas intresse. I En arbetares liv har åtta berättelser med arbetarmotiv – utom titelnovellen – sammanförts. De är tagna ur Passionerna, Karriäristerna, Girigbukarna, Lögnhalsarna, Vällustingarna, Vishetslärarna, Nunnan i Vadstena och Lastbara berättelser.

En arbetares liv : Proletärnoveller

Krönikor kallade våra äldsta historiska författare sina mer eller mindre litterära skildringar av de svenska kungarna, och En krönika kallas denna boks berättelser om furstar från Gustav Vasa till Karl XII. Det är fullt logiskt att Ivar Lo-Johansson, som förut skrivit om statarna och om arbetarna, om helgon och prostituerade, om tjuvar och bödlar och allsköns patrask, till slut också skrev en hel bok om furstarna. Det är demokratiskt att räkna också kungarna till mänskligheten, utan dem skulle författarens samhällsbild inte stå färdig. Furstarna är, både genom sin kraftfulla konstnärliga gestaltning, sin djupa förtrogenhet med vår svenska historia och sin förmåga att nå fram till en bärkraftig och levande människotolkning långt bortom den förstenade historiesynens schabloner, ett av de märkligaste verken i Ivar Lo-Johanssons författarskap.

Furstarna : en krönika från Gustav Vasa till Karl XII

Ivar Lo-Johanssons Geniet utkom 1947 och blev på mycket kort tid en oerhörd sensation, som än mer befäste Lo-Johanssons rykte som en färgstark och orädd författare med en originell och klar målsättning. Romanen är, som det stod på försättsbladet, ”en anklagelseskrift mot uppfostran i vår tid”, och en flammande anklagelse. Den tragiska historien om Kristian Dahl, den ytterst begåvade pojken, som blir satt i läroverk är en grym och svidande vidräkning med de svårigheter som en äldre generation staplar upp framför fötterna på den uppväxande ungdomen på 1940-talet. Chockerande öppet och ohöljt skildrar Lo-Johansson skolpojkarnas pubertetsproblem och skapar genom en ytterligt tillspetsad intrig ett typexempel. Geniet angriper inte bara de vuxnas och samhällets hemlighållande av fakta om sexuallivets yttringar utan gestaltar med oerhörd kraft svensk diktnings intensivaste pubertetsskildring.

Geniet : en roman om pubertet

Det är genom berättarglädjen och den inre spänningen de femton historierna i Ivar Lo-Johanssons Girigbukarna får sin storhet. Det energiskt fasthållna temat – girigheten som elementär passion, som formar karaktärer, inte bara individers utan också nationers – varieras med en fantasins rikedom som ger läsaren känslan av att läsa universalnoveller. Samtidigt som berättelserna bär sin författares särprägel ger de läsaren upplevelsen att föras in i nya världar, som ändå är paradoxalt förtrogna som endast det självupplevda kan vara. Passionssviten består av Passionerna, Martyrerna, Girigbukarna, Karriäristerna, Vällustningarna, Lögnhalsarna samt Vishetslärarna, som alla kan läsas fristående.

Passionssviten

Girigbukarna : noveller

Gårdfarihandlaren är den sannfärdiga berättelsen om vad som hände Ivar Lo-Johansson när han i tjugoårsåldern bröt sig ur den trånga uppväxtmiljön och med femton kronor på fickan gav sig av på cykel för att bli gårdfarihandlare och lära känna världen och människorna. Med ett litet varulager i en unikabox styr han en vårnatt norrut på sin gamla cykel. Han får snart pröva på köld och svält, drabbas av hungerhallucinationer i Dalarna och är nära att dö av lunginflammation i ödemarken. Han övernattar bland gummorna på ett ålderdomshem och blir av en nitisk fjärdingsman inburad, misstänkt för mord. En tid är han i tjänst hos en Jämtlandsbonde, där han får stilla sin hunger vid jättelika måltider. Till slut efter att ha bott samman med en sällsam enstöring, en handelsman och före detta Lofotenfiskare, vid Malgomaj i Lappmarken, styr han kosan hemåt. Det är ett utomordentligt porträtt av en ung man författaren tecknar – en yngling som i känslan av att vara en utvald, en diktens förklädde prins, är för stolt att ta emot den vänlighet och ömhet efter vilken han samtidigt törstar. Med en poesi lika frisk som den nordiska natur som inramar berättelsen, träs den ena novellistiska pärlan efter den andra på handlingens irrande tråd, episoder som växlar mellan det mardrömslikt hemska, det fattigsvenskt idylliska och det dråpligt humoristiska. Ivar Lo-Johanssons serie av självbiografiska berättelser består av Analfabeten, Gårdfarihandlaren, Stockholmaren, Journalisten, Författaren, Socialisten, Soldaten och Proletärförfattaren. De åtta böckerna kan var och en läsas fristående.

Gårdfarihandlaren : självbiografisk berättelse

”Det var två de mest olika folkslag, som mötts på denna fläck jord, man visste inte på hur lång tid: de hemmavanda, förslavade statarna och de befarna, fördomsfria och suveräna rallarna, som i bygdens potentater såg endast vridna gubbar, snåljonsar, föremål för rallarnas hejdlösa drift.” Novellsamlingen Jordproletärerna utkom 1941 och är en fortsättning på Statarna. Ivar Lo-Johansson (1901–1990) är med sina prosaverk en av den svenska litteraturens främste samhällsförfattare, vars skildringar av den svenska statarklassen resulterade i statarsystemets avskaffande 1945. Han var en berättare av det stora formatet, på en gång social omgestaltare och konstnärlig gestaltare, skildrare av människor i livskamp.

Jordproletärerna : Berättelser

Den sjudande livsaptit och framtidstro som drev Ivar Lo-Johansson ut på vägarna som gårdfarihandlare och som sedan gjorde honom till stockholmare vänder i Journalisten hans håg mot tidningsskrivande. En ofattbar tur ger honom platsen som lokalredaktör i den nystartade tidningen ”Sörmlandsörnen” och han återvänder till sin barndomstrakt, fast besluten att ge dess storhet uttryck i dikt. Ortsborna möter emellertid den unge journalisten med misstro och betraktar det närmast som en nesa att komma i tidningen. Stort upplagda reportage krymper till notiser och tidningens ägare är mera intresserad av annons- och prenumerantanskaffning än av dikter och sociala brandartiklar. På en prosa av sällsynt renhet, med humor, ömhet och allvar låter Ivar Lo-Johansson en trakt och dess människor uppstå livslevande. Ivar Lo-Johanssons serie av självbiografiska berättelser består av Analfabeten, Gårdfarihandlaren, Stockholmaren, Journalisten, Författaren, Socialisten, Soldaten och Proletärförfattaren. De åtta böckerna kan var och en läsas fristående.

Journalisten : Självbiografisk berättelse

Med Karriäristerna fullföljde Ivar Lo-Johansson 1969 sitt Lidelsernas epos. Det är en passionskatedral med flera torn, men byggkroppen utgörs av den mänskliga lustan. Kärlek, passion, glädje, sorg, martyrskap, girighet, maktlystnad är passionskvartettens innehåll och främsta budskap. Karriäristerna är, liksom de föregående Passionerna, Martyrerna och Girigbukarna fullt fristående böcker, rör sig över var sitt tema, och kan därför mycket väl läsas i vilken ordning man önskar. Ingen lidelse är så renodlad att den utesluter de andra. Författaren har syftat till att koncentrerat berätta om intressanta människor, som helt ger sig hän åt sina passioner, och hur människans storhet och elände är beroende av dem. De tio berättelserna i Karriäristerna handlar om hävdelsedriften, om lusten att komma sig upp, att dominera, vid behov också förtrycka andra. Det är självfallet att boken på grund av sitt ämne rör sig om så kallade handlingens män och kvinnor, som tycks ha lyckats i livet. Det är inte fråga bara om enkla strebrar, utan om konstnärer, kungar, politiker, uppfinnare, affärsmän, kyrkoherdar, lycksökare, skökor, tjuvar, bödlar som drar förbi i ett uppkomlingarnas brokiga upptåg.

Karriäristerna : noveller

En man reser till sin hembygd tillsammans med den kvinna han älskar, den han givit kärleksnamnet Pingvin. Det är först tillsammans med den han verkligen älskar som han vågat återvända till sin barndoms nejd. Under sommaren som det älskande paret befinner sig i källarstugan får han erfara att det gamla i den feodala miljön är försvunnet. Händelserna och minnet av dem inte är samma sak. Kring stugan grupperar sig också en samling människor i olika åldrar. Där finns Ferdinand, en vital åttiårig levnadskonstnär samt två barn från trakten, Berit och Oskar, en halvvuxen flicka och en yngre pojke. I den gamla kulturmiljön – ett arkadiskt landskap med sköna ängar, skogar, parker och slott – speglas två älskande människor från skilda klasser och deras längtan efter att få ett barn tillsammans. Lyckan handlar om mogna människors kärlek, skriven i en naken direktform som ingenting lämnar outsagt. Det är en resa i kärlekens land, där läsaren upplever handlingens höjder och bråddjup, återgivna med stor sinnlig och lyrisk kraft.

Lyckan : en roman om kärlek på jorden

Lögnhalsarna kallade Ivar Lo-Johansson under arbetets gång på skämt för ”Lögnens arbetare”. Lögnhalsarna denna bok är dock sällan några sällskapslögnare, utan oftast går deras lögner på liv och död, på heder och ära. Med upprinnelse i 1600-talet och 1700-talets början utspelas tolv historiska berättelser, alla över ett och samma tema. I både svenska och utländska miljöer och i sällskap av Molière, Mark Twain och den uppenbara skojlögnaren Herr Münchhausen skildras lögnare, illusioner och självlögner. Passionssviten består av Passionerna, Martyrerna, Girigbukarna, Karriäristerna, Vällustningarna, Lögnhalsarna samt Vishetslärarna, som alla kan läsas fristående.

Lögnhalsarna

Martyrerna fullföljer den skildring av människans lidelser som Ivar Lo-Johansson påbörjade med Passionerna 1968. Motiven till de tjugoen berättelserna har hämtats från vitt skilda tider och miljöer – från det antika Roms Colosseum till det samtida Mariatorget i Stockholm. Ivar Lo-Johanssons mästerskap som miljöskildrare visas bäst i ”På ålderdomshemmet”, och en utsökt skildring av folkligt liv och tänkande är ”En sames historia”, en berättelse om en minoritetsgrupp. Berättarkonsten i Martyrerna är djuplodande men samtidigt spännande, språket är klart, sensuellt, kraftfullt men också fyllt av magi och demoni. Passionssviten består av Passionerna, Martyrerna, Girigbukarna, Karriäristerna, Vällustningarna, Lögnhalsarna samt Vishetslärarna, som alla kan läsas fristående.

Martyrerna : passionerna

Ivar Lo-Johanssons fem långa berättelser i Nunnan i Vadstena är alla formellt och innehållsmässigt vitt skilda. Det gemensamma för novellerna är spännvidden, de väldiga kunskaperna om människans livsvillkor och miljö, den fruktbärande nyfikenheten och närheten till problem, som i lika grad gäller människan som individ och samhällsmedlem. Titelnovellen skildrar Bälta, som femtonårig utsattes för övergrepp av sin egen far, begärde inträde i Vadstena kloster och under ett långt liv fick lära sig att inga murar kan utestänga köttets lust och världens ondska. Men samlingen innehåller också en berättelse om individen i polissamhället, en märklig studie i själslig förstening, en skakande berättelse om det som sker med hundratusentals försöksdjur vid våra laboratorier och en bister kärleksförklaring till lumpsamlarnas, fnaskens, åldringarnas Paris. Nunnan i Vadstena utkom första gången 1973.

Nunnan i Vadstena : sedeskildringar

I denna bok skildrar Ivar Lo-Johansson ordets makt att väcka och skapa, att binda och härska. Läsaren får följa människosläktets hela vandring från språkets ursprung, då primaterna lärde sig dess konst, över våra förfäder i grottorna, över jägaren och bonden och fram till vår egen tid. I Aten står Sokrates orörlig, med slutna ögon, mitt i trafiken, lyssnande till sin Daimonion, sin själ. I Rom trollbinder Cicero överheten med sin vältalighet då folkuppviglaren Spartacus åtta tusen slavar försmäktar på korsen. I kapitlet om det vita hjortskinnet når handlingen Sverige. I det om hur runorna kom till Östergötland avslöjas Rökstenens gåta. På västgötatinget reder lagmannen lag, orden är okränkbara, större än människan själv. En skräddarpojke i Kåkbrinken lär sig under svåra försakelser att läsa och hamnar på stadens tryckeri: han får vara med om att sätta vår första bok på svenska "Aff dyäffwlsens frästilse" och upplever hur det språk som talas ute på Stortorget mirakulöst tar form i de nyss döda bokstavstyperna. Vidskepelsens språk och förnuftets står mot varandra i häxprocessernas Mora, på Hammarby formar den åldrande Linné språket i mäktiga, välordnade system, i Lilljansskogen tänder Mäster Palm socialismens vådeld och åhörarna bär med sig hans ord som outsläckliga facklor. Ordets makt – på en gång historien om språket och berättelsen om språkets historia – är redan genom sitt originella ämnesval en mycket märklig bok. Den ger ännu ett eftertryckligt belägg för Ivar Lo-Johanssons djupt personliga, kraftfulla berättarkonst, den länkar på ett fascinerande sätt samman lysande fabuleringskonst med imponerande kunskapsrikedom och förmåga av inlevelse i de mest vitt skilda tids- och kulturepoker.

Ordets makt : historien om språket

När Ivar Lo-Johansson efter tre decenniers uppehåll 1968 utgav en ny svit noveller över ett sammanhängande tema, återvände han till formen för sin litterära debut. Även om han är mest känd som romanförfattare är han ändå mästaren bakom berättelsesviten Statarna I–II och Jordproletärerna som kommit att tillhöra svensk nationallitteratur. Passionerna för läsaren in i tolv världar vilka alla ger utsikt mot någonting som finns utanför själva berättelsen. Ivar Lo-Johansson visar sig här ännu en gång vara diktaren som ständigt förmår lägga nya, okända världar under sitt välde. Passionssviten består av Passionerna, Martyrerna, Girigbukarna, Karriäristerna, Vällustningarna, Lögnhalsarna samt Vishetslärarna, som alla kan läsas fristående.

Passionerna : älskog

Pubertet är en individuell resa genom den omvälvning som inträffade i Sverige under nittonhundratalets båda första decennier. Ivar Lo-Johansson tillhör en av de många som grävde upp sina rotklumpar och försökte växa i ny jord. Ensamheten och massan, individen och kollektivet är de två polerna. Pubertetsdrömmen blir till en obetvinglig uttrycksdrift, sökandet efter det egna språket, som ska överbrygga avgrunden mellan könen och skänka frihet. Därnäst kommer storhetsfantasierna som också hör puberteten till. Boken rymmer grymma upplevelser från en blossande pubertet men också poetiska och komiska scener ur en lantlig pojkes historia. Händelser och miljöer är skildrade med verkliga personer och platser. Utsmyckning har undvikits där inte berättandet självt krävt återgivande av en stämning eller en bild, som kan vara läsaren till hjälp. Allt är framställt så naket det överhuvudtaget kan ske i en bok. Pubertet är den första och fristående delen i Ivar Lo-Johanssons memoarer.

Pubertet

Soldaten börjar den 2 september 1939, dagen för andra världskrigets utbrott, och slutar fredsdagen, 7 maj 1945. Ivar Lo-Johansson låg under beredskapsåren inkallad på trupp som menig soldat. Soldaten sätter vårt lands ställning under kriget i kritisk belysning. Den glanslösa militära vardagen kontrasteras effektfullt och utmanande mot hemmafrontens förljugna idealbild av den svenska beredskapen. Ivar Lo-Johanssons serie av självbiografiska berättelser består av Analfabeten, Gårdfarihandlaren, Stockholmaren, Journalisten, Författaren, Socialisten, Soldaten och Proletärförfattaren. De åtta böckerna kan var och en läsas fristående.

Soldaten : självbiografisk berättelse

Stockholm 1920 är den första arbetarregeringens, de socialdemokratiska ungdomsklubbarnas, Dan Andersson-kultens och den begynnande arbetslöshetens stad. Hit kom en 19-åring från landet, lockad av en annons från en bisarr svampforskare och patentbyråinnehavare som sökte en begåvad, fattig och läshungrig yngling som hjälpreda. Läsningen blev det inte mycket med till en början – en evighetsmaskin kom att sysselsätta hans fantasi så mycket mera. Snart fick den unge mannen plats på en expressbyrå. Han drog sin tunga kärra över gatorna och broarna, iakttog och drömde om staden på holmarna, skötte dråpliga uppdrag åt bisarra kverulanter och konfronterades i en rad med lysande kvickhet återgivna episoder med kungliga svenska byråkrater och paragrafridna ämbetsverk. Kvällarna ägnade han åt ungdomsklubben, läste och skrev för brinnande livet, lärde sig språk och utkämpade en livsavgörande personlig kamp i valet mellan flickan Ingeborg och Framtiden. Stockholmaren är inte blott ännu ett självporträtt av Ivar Lo-Johansson som ung, det är också porträttet av en stad som då alltjämt ägde mycket av idyllens tjusning och där belägenheten vid Saltsjöns och Mälarens möte slog igenom i bebyggelsen på ett friare sätt än idag. Bland vår litteraturs många berömda Stockholmsskildringar intar Ivar Lo-Johanssons roman genast sin plats som en av de främsta och mest originella. Ivar Lo-Johanssons serie av självbiografiska berättelser består av Analfabeten, Gårdfarihandlaren, Stockholmaren, Journalisten, Författaren, Socialisten, Soldaten och Proletärförfattaren. De åtta böckerna kan var och en läsas fristående.

Stockholmaren : självbiografisk berättelse

”Jag hindrades länge som ung att genomdriva en bokhylla hemma fast hyllan bara var en halv meter bred och inte tog så stor plats. Det var ett tecken på rädsla att inte vara fattigdomen trogen.” Till en författare innehåller arton essäer med arbetarlitteraturen som gemensamt tema. Den handlar mindre om författarna själva än om det centrala i det kollektiva framträdandet på 30-talet – idéerna, miljön, estetiken, tendensen och allt det som skiljer arbetarromanen från den borgerliga romanen. Samtidigt är den en sammanfattning av Ivar Lo-Johanssons yrkesmässiga erfarenheter. Som sådan är den en i vår litteratur fullkomligt unik, stimulerande och överraskande läsning för alla litteraturintresserade. Till en författare utkom 1988 och blev Ivar Lo-Johanssons sista bok.

Till en författare

”De skulle alla visa att de från och med ett visst datum, ett visst år, till och med ett visst klockslag, skulle framgå som nya människor på den urgamla jorden.” Den stora kollektivromanen Traktorn, om jordbrukets industrialisering i andra världskrigets skugga, utkom första gången 1943. Ivar Lo-Johansson (1901–1990) är med sina prosaverk en av den svenska litteraturens främste samhällsförfattare, vars skildringar av den svenska statarklassen resulterade i statarsystemets avskaffande 1945. Han var en berättare av det stora formatet, på en gång social omgestaltare och konstnärlig gestaltare, skildrare av människor i livskamp.

Traktorn

Tiden som Ivar Lo-Johanssons Tröskeln täcker är det händelserika 1930-talet, ett decennium med en alldeles speciell laddning ur många aspekter, inte minst politiskt och litterärt. Han slutar sin framställning vid andra världskrigets utbrott. 1930-talet var en hård tid för många människor, så också för den nya gruppen arbetarförfattare som blev de litterära gestaltarna och skildrarna av denna verklighet. Vi får stifta närmare bekantskap med dem och en rad andra konstnärer, politiker och vänner i sammantaget 20–30 personliga porträtt. I Tröskeln utvecklas framställningen samtidigt till en insiktsfull självanalys av författaren genom att han med årens perspektiv går igenom relationen till den starka modern.

Tröskeln : memoarer

Ivar Lo-Johansson är en av Sveriges mest folkkära författare. I likhet med sina jämnåriga kolleger skaffade han sig sina erfarenheter under svåra former, samtidigt som han verkade som kroppsarbetare inom olika yrken. Han inledde 1925 en period av resande runt om i Europa och finansierade sitt uppehälle genom att i böcker och artiklar berätta om det han sett. Hans reserapporter skiljer sig från andra genom att de tar upp arbetarnas levnads- och försörjningsvillkor i olika länder. Reseböckerna är Vagabondliv i Frankrike, 1927, Kolet i våld, 1928, Nederstigen till dödsriket, 1929, samt Mina städers ansikten, 1930. Sviten ger bilder, förutom Frankrike, från England, Österrike, Ungern och Sverige.

Vagabondliv i Frankrike

Vällustingar och fråssare utgör typgalleriet i Ivar Lo-Johanssons bok Vällustingarna. Den är fullt fristående men utsträcker samtidigt passionskvartettens mönster vidare i sin skildring av de mänskliga lustarna, Lidelsernas epos, den långa räckan av sedeskildringar. Boken handlar om vällust, sängens och bordets, främst den förstnämnda. Det innebär nära kärleksskildringar ur livet i alla åldrar, och när det kommer an på bordets njutningar, stavas ordet fråssare med å, vilket vill visa den avancerade graden av lasten. De sexton berättelserna i Vällustingarna rör sig från en runmästares kärlekshistoria med en velig vikingaflicka, över en sörmländsk frilla vid kung Fredriks hov, en sjömans älskarinna bland eskimåkvinnor och fram till ett par svenska herrgårdsflickors pubertetsäventyr. Andra skildrar ett par medelålders svenska herrars lustresa till Köpenhamn, en arbetares väntan på pensionsåldern då han ämnar börja leva sitt egentliga liv, den nygifta flickan som i äktenskapet velat bli en ofri men tvingas bli otrogen och fri, fram till det orgiastiska svenska smörgåsbordet med sina nära ett hundra rätter. Det är glupskheten på livsnjutningen som dominerar denna bok, och dess sensmoral kan tydas som katastrof, inte för vällustens men för det själlösa välståndets Sverige. Passionssviten består av Passionerna, Martyrerna, Girigbukarna, Karriäristerna, Vällustningarna, Lögnhalsarna samt Vishetslärarna, som alla kan läsas fristående.

Vällustingarna : noveller

”I en framtid kommer Sverige inte längre att ha någon zigenarfråga. Men det kommer heller inte att ha några zigenare.” Ivar Lo-Johanssons starka engagemang för romers rättigheter har inte varit oomstritt. När romerna kämpade för rätten till fasta bostäder, arbete och utbildning argumenterade Ivar Lo för bevarandet av det vandrande folkets kultur – utan att kritisera anledningarna till att de resande tvingades på flykt. I romerna såg han sin egen dröm om öppna gränser och folkens frihet, och trots goda intentioner präglades hans texter av ett romantiserande utifrånperspektiv. Den första utgåvan av Zigenare publicerades 1929 och innehöll skildringar av en sommar han tillbringat tillsammans med romer i Ungern och Sverige, deras historia, erfarenheter, seder och poesi. I samband med 1950-talets stora ”zigenardebatt” utkom en ny utgåva och istället för att omarbeta den ursprungliga texten valde Ivar Lo-Johansson att lägga till nyskrivna texter. Till denna fjärde utgåva, den sista, tillkom en efterskrift från 1963. Romer är sedan 1999 en erkänd minoritetsgrupp i Sverige och 2010 publicerade regeringen en vitbok om de övergrepp och kränkningar romer utsatts för under 1900-talet. Ivar Lo-Johanssons Zigenare ger ett historiskt perspektiv på debatten kring ett folk som än idag utsätts för diskriminering.

Zigenare : En sommar på det hemlösa folkets vandringsstigar

Ivar Lo-Johansson skildrar i Socialisten hur han bröt upp från författarskapets isolering, då att han insett att diktaren gör rätt för sig endast såsom ombudsman för en stor sak. Sedan han ställt sin dikt i de förtryckta jordproletärernas tjänst, förunnades det honom att se sin dröm om den verklighetsförvandlande kollektivromanen besannad. Socialisten är en berättelse med klassen som hjälte. Bland de ombudsmän inom Lantarbetareförbundet som är romanens huvudpersoner porträtteras två mer ingående än de andra, Gunnar Sträng och Gösta Netzén. Ivar Lo-Johanssons serie av självbiografiska berättelser består av Analfabeten, Gårdfarihandlaren, Stockholmaren, Journalisten, Författaren, Socialisten, Soldaten och Proletärförfattaren. De åtta böckerna kan var och en läsas fristående.

Socialisten

Kolet i våld är resultatet av studier såväl i fuktiga gruvgångar som i välsorterade bibliotek. Som resebok innehåller den arbetslivsskildringar, som pekar fram mot författarens senare arbetardiktning. Eller vad sägs om hans första upplevelse av en kolgruvearbetares "slagsmål med en kolflöts tvåhundra meter ner under den gröna och leende jordytan": "Det var till en början en magisk, en förtrollande syn. En halvnaken, svettig man i hophukad ställning mot den gnistrande svarta väggen, mörka muskler i en sällsamt skimrande polityr av svett och kol och hans eget magra och hålögda ansikte stelt tillbakalutat för borrslagen. En enkel bräcklig människa, men en man, som svurit av sig mycket av livet. Han log oss till mötes - jag minns så tydligt detta eldsvedda, manliga leende. Det hade kunnat slå mig än djupare till marken, medan en våg av jäsande hat från mannens sida på sin höjd skulle ha gjort oss till jämlikar. Jag bekänner att jag greps av beundran inför denna art av mänsklig förnöjsamhet, ett brott till döden mot all social framåtanda." Kolet i våld publicerades första gången 1928.

Kolet i våld : skisser från de engelska gruvarbetarnas värld

Ivar Lo-Johanssons sista resebok röjer att han börjar få nog av resandet. Den saknar de tidigare reseböckernas nyfikna blick. Reste författaren tidigare med lätt bagage, så tyngs han i denna bok av ett ideologiskt bagage som knappast gör honom rättvisa. Han trivs bäst med att komma hem till Stockholms rena natur och klara linjer. “Funktionalismen“ är på väg, och det moderna folkhemmet skymtar redan i horisontlinjen: "Jag har gått här en hel dag och känt igen. Så rent och svalt Stockholm verkar, fast det är mitt i sommaren! Det är inte temperaturen själv eftersom gatorna ligger stekheta och det är minst lika varmt som i många sydligare städer. Men det är en arkitekturens, tankarnas, känslornas, funderingarnas obeskrivbara och omätbara kyla. Där står Stadshuset, sett från Tegelbacken, som en kronhjort på väg att vada ut i Mälarens grunda vatten. Där står Slottet med sina klartänkta linjer och svalkar ögat. De moderna husen, arbetarhusen i de nyaste stadsdelarna, är rena och svala i linjerna. Människorna på gatan går på ett sätt, som verkar uppfriskande och svalt." Mina städers ansikten publicerades första gången 1930.

Mina städers ansikten

Lastbara berättelser är titeln på dessa tjugotvå längre och kortare berättelser, alla ägnade de mänskliga laster, förvillelser och dårskaper som Ivar Lo-Johansson i den senare delen av sitt författarskap så ofta och med sådant mästerskap skildrat. I ”Kvinnofabriken” försöker en ung arbetsledare på en kvinnodominerad textilfabrik utnyttja sin maktställning för att få spela tupp i hönsgården, men sätts ömkligt på plats av ett handlingskraftig kvinnokollektiv. Om vad skamliga lustar, skendöd och social välfärd kan ställa till för ett gammalt undantagspar handlar den muntert makabra ”En sodomit”. ”De sju lördagarna” berättar om hur en byskomakare i kärleksbesvär för att beveka sin vrånga käring tar sig till att stjäla hennes äggpengar och därigenom köpa sig äktenskaplig lycka. Perspektiv och stämningslägen skiftar oupphörligt i dessa berättelser. Här möter vi i berättelserna från en äldre tid till exempel Casanova, Rousseau och Thoreau i fängslande närporträtt, här öppnas avgrunden mellan dikt och verklighet i en stackars porrförfattares fantasivärld och den grå verklighet han lever i. Här berättas om ett par svenska trubadurers sällsamma upplevelser av Norge, norska jenter och norsk skidåkning. Lastbara berättelser utkom 1974 och utgör ännu ett vittnesbörd om Ivar Lo-Johanssons skaparkraft och fabuleringsförmåga, hans djupa människokunskap, humor, hans unika förmåga av insikt och inlevelse i vitt skilda epoker och miljöer.

Lastbara berättelser : noveller

"Vishetslärarna" vill inordna godhetsdriften bland de mänskliga passionerna. Visdomens frukt är godhet, säger den vise kung Salomo vid det fruktbärande besöket av den sluga drottning Bilkis av Saba i bokens första sedeskildring. De tre närmaste är också historiska, handlar om Diogenes som bodde i ett vindat, om Jesus som fiskardräng vid Gennesarets sjö, och Ansgars resa till Sverige som Nordens apostel. De följande närmar sig nutiden, rör sig i den, eller går in i framtiden, som "Furst Krapotkin och bonden", "Rättegången mot Gandhi", "Odalbonden" som inte sökte visdomen i böcker utan i att odla jord, "De två tidningsredaktörerna" och "Lärarinnan i Lustigkulla skola", som på olika sätt vill förmedla sin förkunnelse. "Den filosofiska apotekaren" får erfara sanningen av att det är lättare att skriva tio band filosofi än att genomföra en enda av dess grundsatser i praktiken. I alla de fjorton berättelserna, som "Visdomens brunn", "Sorgen över Gagarin", "Läkaren och döden" och "Framtidens kärlek" visas hur svårt det är inte bara i alkemisternas krets att finna De vises sten. Det är hela tiden fråga om händelser bland människor som söker det visa för att nå det goda. Bokens tes är att en vis människa inte kan vara ond. Och även om det ibland går galet för en del av optimisterna, är vi tvungna att bygga vårt liv på en mänsklig godhetstro.

Vishetslärarna

Proletärförfattaren börjar med en fredsdagbok där författaren berättar om sina skakande upplevelser i Danmark och Norge dagarna efter det tyska sammanbrottet. Med sin självbiografi har Ivar Lo-Johansson velat skriva det han kallar en antiroman, en livsskildring öppnare och sannare än en roman. En författare skriver om sitt liv för att svara på frågan vem han själv är. Proletärförfattaren handlar om diktarens konflikt mellan liv och litteratur, mellan isolering och gemenskap, individualism och kollektiv. Ivar Lo-Johanssons serie av självbiografiska berättelser består av Analfabeten, Gårdfarihandlaren, Stockholmaren, Journalisten, Författaren, Socialisten, Soldaten och Proletärförfattaren. De åtta böckerna kan var och en läsas fristående.

Proletärförfattaren : självbiografisk berättelse

”Om nätterna var det eldsken, stjärnor och ljusgirlanger, lanternor och reflexer över det svarta vattnet. Då gingo älskande uppe på stenbarriären, de tittade då och då ut till havs men mest på varandra.” (Ur Stenhuggarmåndag) Ivar Lo-Johansson är en av Sveriges mest folkkära författare. När han dog 1990 efterlämnade han ett livsverk av enastående bredd och omfång. Han föddes i en släkt som under generationer hade varit lantarbetare på Södertörn i Sörmland. Efter en tid på folkhögskola och en rad olika kroppsarbeten i Stockholm, Frankrike och andra länder blev han författare. Ungdomsnoveller utkom första gången 1948 och samlar tolv berättelser från början av hans författarskap. Den första delen, Ett lag historier, publicerades första gången i bokform 1928. Novellerna i den andra avdelningen, Tidiga noveller, är skrivna under andra hälften av tjugotalet.

Ungdomsnoveller : ett lag historier

relevance|desc

publishdate|desc

publishdate|asc

rating|desc

title|asc

author_lastname|asc

BookBeat ger dig tillgång till tusentals ljudböcker direkt på din mobil. Hitta din nästa favorit genom att bläddra igenom våra utvalda topplistor.

Älskar du att läsa böcker? Upptäck tusentals e-böcker hos BookBeat. Välj och vraka mellan bästsäljare, crime, romance, fakta och mycket mer!

Få tillgång till tusentals e-böcker på din mobil. Bläddra och hitta din nästa favorit e-bok idag!

Ljudböcker - Hitta din nästa ljudbok

BookBeat ger dig tillgång till 1 miljon ljudböcker och e-böcker i mobil och surfplatta. Prova gratis!

Ljudböcker och e-böcker. Prova gratis! - BookBeat

Om du inte är ute på ett äventyr är det bättre att registrera dig på {countryLanguage} sajten.

Här hittar du våra mest populära författare och deras böcker. Hos BookBeat hittar du ett stort utbud av författare och olika kategorier, så den här listan kommer garanterat att ge inspiration till din nästa läsupplevelse!

{authorName} böcker - BookBeat

{NarratorName} som uppläsare - BookBeat

Letar du efter en ny favorituppläsare, eller har du redan en favorit du vill lyssna ännu mer på? Perfekt! Här har vi nämligen samlat de mest populära uppläsarna och böckerna de läst in. 

Sök - BookBeat

Titel

Person som diskar och lyssnar på BookBeat

Författare

Ivar Lo-Johansson

Kom igång med BookBeat idag

Om oss

Följ oss

Hjälp och kontakt

Info

BookBeat

Ladda ner BookBeat