Man måste inte alltid tala om det
  
Dela boken    

I skuggan av apartheid


En cancersjuk arkitekt träffar en tonårstjej på glid och bestämmer sig för att för en gångs skull sätta sina egna önskningar främst, utan hänsyn till vad som går sönder på vägen. Tre pojkar ger sig ut på jakt efter en grön mamba som dödat en liten flicka, men förstår inte att det finns andra rovdjur än de som de vuxna varnat för. Ett hembiträde försöker avvärja katastrofen när hennes arbetsgivare bestämmer sig för att hjälpa hennes sjuke man.
Tjugo år har gått sedan apartheid, men det nya Sydafrika präglas fortfarande av segregation, rädslor och våld – om än med nya herrar.
I regionen KwaZulu-Natal på Sydafrikas östkust gränsar milslånga stränder till kåkstäder, zulubyar och inhägnade villaområden. Människorna i Åsa Fosters debut förenas av att något gnager i dem. Något som de sällan kan sätta fingret på, men som får dem att antingen bryta med det invanda, eller att ta kurs mot mörkret inom dem.
Man måste inte alltid tala om det är en novellsamling om maktbalanser: mellan svarta och vita, rika och fattiga, män och kvinnor, och om vad som händer när balanserna rubbas.
Man måste inte alltid tala om det är en urstark debut. Novellerna är rasande skickligt skrivna, de håller rakt igenom till både form och innehåll. Prosan är klar och stram, mycket händer mellan raderna. ... Och 2014 blir första året när en novellsamling nomineras till Augustpriset, Åsa Fosters bok har de kvaliteterna.”
Sydsvenskan
Man måste inte alltid tala om det är en fullfjädrad debut, inkännande, stilsäker och skarp.”
Göteborgs-Posten
”De här novellerna är som en högspänningsledning, det är en väldig spänning från början till slut. ... Här håller alla novellerna genomgående en väldigt hög klass. ... Jag tycker att både form och innehåll är så fantastiskt genomarbetade. De är så ovanligt mogna i sitt uttryck att jag tycker att det här är en klar fyra och att det här är en novellsamling som man absolut ska läsa den här säsongen. ... Hon kommer absolut bli något stort. Hon är som berättare så klar, så jag tror att hon kommer gå långt.”
Yukiko Duke, SVT

”Foster, som har en examen från University of KwaZulu-Natal, närmar sig dessutom ämnet med en imponerande lyhördhet för de mest skiftande identiteter och positioner. ... Åsa Foster har helt enkelt skrivit en självständig, lovvärd och mogen debutbok. Det ska bli spännande att följa henne.”
Expressen
”Tro mig. Åsa Foster har skrivit en fascinerande och stark debut med många fina stunder. Ja. I ärlighetens namn är ett par av novellerna något av det bästa jag läst i genren från en svensk författare. När hon lyckas renskala och koncentrera berättelsen på det sätt hon gör i ’Det afrikanska namnet’ är hon snuddande nära att hamna på världskartan. Då är det så bra att jag förstummas. Åsa Foster är således årets första helgjutna tips. Läs och upptäck novellens kraft.”
Helsingborgs Dagblad

”Debutanten Åsa Foster har själv bott i Sydafrika. Hennes blick ser under de ytskikt som turisten kan uppfatta, har den känsla för strukturer och sociala markörer som endast någon som har blivit en del av kulturen kan återge. ... Jag förvånas när jag går tillbaka i texten, ty känslan av att vara där, i den sydafrikanska solen, är så stark fastän Åsa Foster inte direkt är någon landskapsmålare. Med en enda mening kan hon mana fram ett helt land. ... hennes debut visar ändå att vi har fått en ny novellförfattare av rang.”
Arbetarbladet

”Åsa Foster visar både mognad och bredd i sin debut. ... Hon litar på att rösten ska bära, och det gör den.”
Borås Tidning

”Ögonblicket. Ett nedslag, lika kort som en bländande fotoblixt. En bra novell är kondenserad litteratur, där hela historien ryms på några få boksidor. Alice Munros nobelpris har gett genren en välförtjänt renässans och debuterande Åsa Foster hanterar formatet riktigt bra. Hon placerar oss i Sydafrika, där makt och maktlöshet styr människors relationer. Ruggigt starkt, om ett land som vacklar mellan våld och fred. Om människor vars enda val är att anpassa sig och låta ärret över halsen blekna. Jag får en klump i magen av allt som berättas bortom orden.”
Tara (betyg 5 av 5)
”De olika rösterna – barns, kvinnors, mäns, svartas, vitas – ger liv åt berättelserna i detta land där det bara gått tjugo år sedan apartheid upphörde. Stilsäkert och spännande om maktrelationer med olika perspektiv mitt i vardagen, i zulubyar och inhägnade villakvarter.”
Damernas Värld (betyg 4 av 5)
”Åsa Foster skriver lågmälda texter där dramatiken ligger i det outsagda. Ändå är hennes berättelser så tydliga. De handlar om livet i de djupa spåren, och såren, efter apartheid. ... Jag gillar det här och läser gärna fler laddade noveller av Åsa Foster i framtiden.”
Blekinge Läns Tidning
”Åsa Foster har i sin lovande debut en ledig och berättartekniskt okomplicerad stil till sitt förfogande. Styrkan ligger i hennes förmåga att hitta de rätta tonfallen i dialoger, där klassklyftan reser trösklar, och att med små markörer få läsaren att uppleva den pressande värmen och instängdheten i ett till synes bekymmersfritt familje- och vardagsliv. Ett liv där mycket förblir osagt.”
Norra Skåne

”Åsa Foster skriver en saklig, återhållen prosa med tillit till språkets förmåga att gestalta även det outsagda. ... Foster behärskar redan i sin debut den svåra konsten att inom en begränsad textmängd berätta en hel historia och framför allt att avsluta den på ett sätt som känns naturligt.”
Upsala Nya Tidning

”En debut som ger mersmak ... Tonen är stillsamt impressionistisk, genom sina huvudpersoners ögon registrerar hon lugnt vad som händer och överlåter till läsaren att dra slutsatserna. Det kusliga förstärks genom den stillsamma gestaltningen. ... Åsa Foster hör till de novellförfattare man gärna vill läsa mer av.”
Dala-Demokraten

”Författaren har bott i regionen KwaZulu-Natal på östkusten och skildrar en rad människor, som det förflutna fortfarande har ett fast grepp om. Och hon gör det mycket skickligt, man nästan känner den dallrande hettan och väntan på vad som ska hända.”
Aftonbladet Wendela (De fyra bästa böckerna just nu)
”Noveller är i ropet, tack vare Nobelpriset i litteratur. Sydafrika är i ropet, tack vare Nelson Mandela. Ett plus ett blir tre när debutanten, skånska Åsa Foster, skildrar gripande ögonblicksbilder från sitt andra hemland vid Afrikas södra spets.”
Metro (en av veckans favoriter)

”Författaren har en god förmåga att leva sig in i perspektivet hos berättare av vitt skilda slag ... Novellerna är välskrivna och ger en god bild av ett land som fortfarande är deformerat av arvet från det förflutna.”
BTJ

Visa mer