Olga Olsson, åtta, snart nio, är rätt nöjd med livet. Men när hennes mamma måste ligga på sjukhus så måste Olga bo hos sin moster och morbror. De är snälla, men deras dotter Augusta vill inte att Olga ska vara hos dem. Kusinen vill ha sin mamma och pappa ifred.
Augusta är dum mot Olga, ändå måste Olga vara snäll tillbaka. Det har hon lovat sin mamma, annars kan inte hennes moster ha henne kvar. Men när hon blir misstänkt för att ha lurat upp kusinen att gå balansgång på ett livsfarligt broräcke, blir allt så orättvist och hemskt att Olga rymmer till mamma på sjukhuset.
”Åtta, snart nio” är en berättelse om att försöka klara sig själv utan det viktigaste man har och som man aldrig varit utan. Men också om att upptäcka att man har andra människor runt sig, som man kanske inte alls hade tänkt på innan. Den handlar också om det svåra i att vara snäll, och om insikten att man kanske inte måste vara så där genomsnäll för att någon ska tycka om en - till exempel en kusin som visar sig vara en riktig vän.
Ingen kan som Rose Lagercrantz skapa en miniroman med kristallklart och lättillgängligt språk, stora känslor och spännande händelser.
