Så jävla farligt är det väl inte
Beskrivning av boken
” Så jävla farligt är det väl inte” är Mikael Romeros tredje bok. Tidigare har han skrivit ”Tobleroneaffären – Varför Sverige aldrig fick en kvinnlig statsminister” och ”Ingen ska lämnas efter ” tillsammans med Karl-Petter Thorwaldsson.
I den här boken får vi följa en pojkes uppväxt i ett missbrukarhem. Om att växa upp mitt i en familjesjukdom som vi kallar alkoholism och narkomani. En sjukdom som påverkar människor på sätt som ingen annan sjukdom gör.
Den bryter ned och slukar allt i sin väg. Förstör och förgör. Sår som inte syns. Ändå går det att hitta en väg till förlåtelse. En väg ur mörkret där det vackraste ljusa med själva miraklet som livet är finns. Det går att bryta familjeförbannelsen.
Festandet hemma fortsätter med ökad styrka. Bråken blir värre och värre. Jag hör hur han jagar henne där ute. Vi ligger i min säng alla tre. Lillasyster, lillebror och jag. Min lillebror förstår vad som händer. Hans blick är skräckslagen. Men Lillasyster får jag trycka ned i sängen för att hon inte ska springa upp. Hon förstår inte varför vi ska ligga här alla tre. Jag försöker hålla för öronen på dem. Morsan gallskriker. Nu i hör jag dem i hallen. Glasrutan till vardagsrummet sprängs i tusen bitar. Hon kommer inte att överleva. De är nära nu. Bara några meter skiljer till vår sovrumsdörr.
I den här boken får vi följa en pojkes uppväxt i ett missbrukarhem. Om att växa upp mitt i en familjesjukdom som vi kallar alkoholism och narkomani. En sjukdom som påverkar människor på sätt som ingen annan sjukdom gör.
Den bryter ned och slukar allt i sin väg. Förstör och förgör. Sår som inte syns. Ändå går det att hitta en väg till förlåtelse. En väg ur mörkret där det vackraste ljusa med själva miraklet som livet är finns. Det går att bryta familjeförbannelsen.
Festandet hemma fortsätter med ökad styrka. Bråken blir värre och värre. Jag hör hur han jagar henne där ute. Vi ligger i min säng alla tre. Lillasyster, lillebror och jag. Min lillebror förstår vad som händer. Hans blick är skräckslagen. Men Lillasyster får jag trycka ned i sängen för att hon inte ska springa upp. Hon förstår inte varför vi ska ligga här alla tre. Jag försöker hålla för öronen på dem. Morsan gallskriker. Nu i hör jag dem i hallen. Glasrutan till vardagsrummet sprängs i tusen bitar. Hon kommer inte att överleva. De är nära nu. Bara några meter skiljer till vår sovrumsdörr.
