Lägerelden kastade sitt flackande sken på de små trollen och Måns, och de såg på varann och kände sig som riktiga skattsökare. Hoppsan såg framför sig, hur de skulle återvända till Gränslösa, släpande på ett jättestort skrin, till brädden fyllt med guldslantar. Tänk, så beundrade de skulle bli, och vad alla troll skulle hurra för dem! Och sedan skulle nog trollkungen tacka just honom, Hoppsan, för att han haft hand om kartan hela tiden och inte släppt den ifrån sig.
