"Jo, men har man sett" sa farbror Lunker "ett enda frö ligger här på botten." Han krafsade fram det ur ett hörn av asken. Det var ett vackert frö, långsmalt och randigt – man kunde gott förstå, att om man trädde upp en lång rad av sådana frön på en tråd, så kunde det bli ett mycket vackert halsband. "Det här får du" sa farbror Lunker och räckte solros-fröet till lilla Trulsa. "Ja, men det … " sa Trulsa besviket. "… kan aldrig bli ett halsband, nej!" sa farbror Lunker. "Men det kan bli det som bättre är. Det som det är avsett till. En blomma! En stor vacker blomma!"
