Detta händer alltså i slutet av april år 1949. På sommaren samma år ska den unge mannen fylla tjugoett år. Den unge mannen är europé. Europa är hans värld. Vad som ligger utanför Europa är täckt av dimma. Det finns inga andra kontinenter. Det finns ingen tredje värld. Idag kan man ju småle åt den unge man som inte visste att jorden är rund. Ändå är den unge mannen inte dum. Han har i tre år i olika etapper vandrat eller färdats omkring i sin värld. Europa. Och vart han än kom, var han än stannade i denna sin värld Europa hade man satt honom till att gräva grus. Hans värld var en sönderbombad, sönderbruten, söndertrasad, sönderhatad, hungrande, törstande och sårig värld. Att gräva grus var helt enkelt nödvändigt vart han än kom.
